Asylsökande Oyombe hittade SIK

Den kenyanske landslagsmannen Andrew Oyombe Opiyo flydde oroligheterna i hemlandet, sökte asyl i Sverige och hamnade på en camping under Tjörnbron.
Ensam med en oviss framtid tillmötes har nu Skärhamns IK tagit 24-åringen under sina vingar.
– En dag hoppas jag att jag, mina bröder och min mor kan träffas igen hemma i Nairobi och berätta roliga historier och skratta tillsammans, säger Oyombe.

Hållningen ser lite krokig ut. Blicken flackar och huvudet är något sänkt när han går mot Tjörnbro Parks reception. Vi har stämt träff där då Migrationsverket just nu inhyser över 200 flyktingar i fritidshusen under bron i väntan på andra mer permanenta boenden.

En av dessa är 24-årige kenyanen Andrew Oyombe Opiyo. Han känner ingen i det nya landet som han hoppas ska hjälpa honom att inte tvingas tillbaka till hemstaden Nairobi.
– Det är ensamt, men jag försöker göra det bästa av det. Det är tufft politiskt hemma i Kenya. Det kan se enkelt ut om man läser tidningar, men djupt inne är det inte så enkelt, säger Oyombe som helst inte vill prata om anledningen till att han söker asyl i Sverige.

Men han minns med värme tiden i Superettanlaget Enköpings SK för fem år sedan. Han och bäste kompisen, landsmannen McDonald Mariga bodde ihop då.
– Vi bodde i samma hus hemma i Nairobi också, vi är ”like brothers”.
Snacka om att ödets lotter i den globala fotbollstombolan faller olika ut. Mariga gick via Helsingborg till Parma och tillhör i dag stjärnspäckade Inter i serie A.

För Oyombes del är det nu Skärhamns IK och division 3 som gäller den kommande säsongen. Om nu inte Migrationsverkets byråkratikvarnar har stannat innan dess med ett nej som svar på kenyanens asylansökan.
– Jag hoppas den svenska regeringen hjälper mig i min situation. Jag vågar inte åka hem. Och jag gillar Sverige, det är ett bra land när det gäller demokrati.

Hur mår du just nu?
– Det är ensamt och jag saknar min familj sååå mycket! Speciellt mamma. Men det är bättre att höras på telefon än att de ser mig död. Fotbollsmässigt är det dåligt, men det är inget jag kan göra åt nu. Jag hoppas det blir bättre och jag är glad att ha spelarna i laget. Alla är positiva och nu har jag fått en chans.

Hur kom det sig då att SIK kom i kontakt med den 39-faldige kenyanske landslagsmannen? Jo, det hela började med att Oyombe en dag i november stövlade iväg från sitt boende för att äta en bit mat på Stenungsbaden. Där noterade en servitris att han såg stressad ut.
– Så jag berättade om mina problem hemma. Och sen sa hon ”att du ser ju ut som en fotbollsspelare….men jag är en fotbollsspelare”, sa jag.
Jennifer, som hon heter, visade sig vara dotter till Lars-Åke Larsson i Skärhamns IK och det blev Oyombes språngbräda mot att nå matchform igen efter nästan ett halvår utan kontinuerlig träning.

Februari 2009 var senaste landskampen mot Tunisien.
– Han är en riktig pärla fotbollsmässigt. Sen gäller det också att det lyckas stämma socialt. Det är såklart påfrestande att vara flykting, det är inget normalt tillstånd att bo på en camping. Vi har fixat så att han kan bo på vår anläggning och har klart med alla papper, både hos Migrationsverket och hos förbundet, berättar SIK:s ordförande Stefan Gustafsson.

Efter flera VM-kval och otalet matcher i Afrikanska mästerskapen genom åren frågar jag Andrew om hans största fotbollsminne. Ansiktet spricker upp i ett stort leende då han berättar om Burkina Fasos stjärnanfallare Martin Ndagano som efter slutsignalen mot Oyombes Kenya tog av sig både skor, shorts och matchtröja och gav till honom.
– Innan matchen frågade han om jag skulle hindra honom från att göra mål. Jag sa att jag skulle försöka och vi vann med 3–0. När han gav mig sin utrustning sa han att jag en dag skulle bli en bra spelare, minns 24-åringen.
Kanske kan avstickaren till Sverige och Skärhamn bli ett första avstamp på den något krokiga vägen mot stjärnorna?