Kommissarie Montalbano och skönheten från Stenungsund

Det är långt mellan Stenungsund och Sicilien men det finns en gemensam nämnare i Isabell Sollman med rötter i Spekeröd. I den italienska TV-deckaren ”Kommissarie Montalbano”, som just nu kan ses på Netflix, visar hon prov på sitt skådespeleri som att exempelvis tala italienska utan att kunna språket eller köra bil trots att hon inte har körkort.

Text: Tony Balogh

I likhet med många andra arbetar Isabell Sollman hemma sedan cirka 15 månader tillbaka men inte i avvaktan på nästa roll. Hon är sedan flera år tillbaka verksam inom IT och då närmast test- och kvalitetssäkring inom mjukvaruutveckling.

– Det kan man tycka är ett skutt! säger hon och skrattar.

Hon var trött på sitt yrke. Som teaterskådespelare måste man ta jobb där de finns. När hennes idag tolvåriga dotter Yafa kom till världen blev det med tiden ohållbart att arbeta när andra var lediga.

Hon tog examen hösten 2013. ”Jag fortsatte jobba där jag redan var” säger Isabell om den praktik som blev hennes nuvarande arbete.

Men det är inte första gången hon ändrar riktning i livet. Som 14-åring började hon arbeta som fotomodell vilket hon idag menar var alldeles för tidigt.

”Jag tänker mycket på det att jag hade så bråttom. Jag skulle vilja inpränta i mitt barn att vara barn så länge som möjligt...men kan man egentligen hejda det?”

– Ja, på alla sätt och vis! Jag tänker mycket på det att jag hade så bråttom. Jag skulle vilja inpränta i mitt barn att vara barn så länge som möjligt...men kan man egentligen hejda det?

Paris på sommarlovet

Isabell är född Andréasson och uppväxt i Spekeröd söder om Stenungsund. I förra veckan sålde hon och hennes syskon föräldrahemmet. Hennes pappa gick bort för tre år sedan och mamma 2015. Hennes mamma hette Sollman som ung. I tonåren bytte döttrarna till det namnet.

– Min bror bor i Göteborg och min syster i Stenungsund. De gånger som vi har setts under de senaste åren har uteslutande kretsat kring att rensa huset med vind och källare.

Hur blev du upptäckt som modell?

– Genom en annons i tidningen. En agentur i Göteborg hade samarbete med en agentur i Paris. De tyckte att jag var så lovande att de ville skicka mig till agenturen i Paris, säger Isabell.

– Även om just fotomodell inte var en dröm, så var jag framåt. Jag hade drömmar om att dansa balett och spela teater, säger Isabell som gick på teaterlinjen på Sannarpsgymnasiet i Halmstad ”för det var den närmaste utbildningen, det fanns ingen i Göteborg”.

– Jag åkte till Paris på sommarlovet. Det gjorde jag varje sommar tills jag hade gått ut gymnasiet. Då började jag jobba som modell på heltid under några år. Reste mycket till Paris och Milano men också Tyskland. Sedan slutade jag, säger Isabell som lämnade yrket någon gång vid 21-22 års ålder.

Ville ha en svenska

I Stockholm arbetade hon under resten av 90-talet på att bygga upp en karriär som mot slutet av det förra årtusendet fick en extra skjuts med rollen som Ingrid Sjöström i ”Formen av vatten” som var den tredje filmen om kommissarie Montalbano som gjordes.

”Regissören Alberto Sironi var inte nöjd med att det skulle vara en italienska. Då kontaktades Sveriges Television som plockade ihop några kandidater.”

Hur fick du uppdraget?

– RAI hade gjort en hel del provspelningar med italienska förmågor. Regissören Alberto Sironi, som fortfarande regisserar, ville att det skulle bli rätt. Han var inte nöjd med att det skulle vara en italienska som gjorde rollen. Då kontaktades Sveriges Television som plockade ihop några kandidater, berättar Isabell.

Isabell Sollman som Ingrid Sjöström i den italienska TV-deckaren ”Kommissarie Montalbano”. Serie visades ursprungligen i Sveriges Television men går nu i repris på Netflix.
Isabell Sollman som Ingrid Sjöström i den italienska TV-deckaren ”Kommissarie Montalbano”. Serie visades ursprungligen i Sveriges Television men går nu i repris på Netflix. Bild: Sabrina Eleuteri, RAI

Författaren bakom böckerna – Andrea Camilleri – verkar ha gett sig fan på att hitta ett efternamn som var i stort sett omöjligt för en italienare att uttala. Namnet var dock en hyllning till bland annat Ingrid Bergman.

– Ha ha, det var någon recensent som sa att Ingrid Sjöström var ett fall för JämO! Camilleri hade en väldigt förutfattad bild av svenska kvinnor som starka och självständiga, men ändå jävligt raffiga, säger Isabell som betonar att hon verkligen gillar Camilleris böcker.

– Jag gillar språket och att det är så drastiskt, på något sätt. Han skulle ju komma till Stockholm för ett författarsamtal där jag fick en förfrågan om att vara med. Men då hände 9/11. Då ville han inte komma.

Hon hade gärna velat träffa honom. Nu är det inte längre möjligt. Camilleri gick bort 2019.

Italienska – utan att kunna

Ett fåtal veckor på plats på sydöstra Sicilien, där ”Kommisarie Montalbano” utspelar sig, låter som ett behagligt jobb, men bakom låg oerhört mycket arbete. Producenterna valde att inte dubba hennes röst. Isabell fick därför lära sig framföra sina repliker på italienska inte bara i första avsnittet ”Formen av vatten” utan även i de kommande åtta avsnitten 2001-17.

”Hade jag vetat hur många gånger jag skulle genomlida den här arbetsprocessen att plugga text på det italienska språket hade jag kanske lärt mig italienska.”

– Jag pluggade så vansinnigt mycket! Hade jag vetat hur många gånger jag skulle genomlida den här arbetsprocessen att plugga text på det italienska språket, som jag ju inte kan, hade jag kanske lärt mig italienska, skrattar Isabell.

– Man måste ju kunna en text mycket för att kunna skådespela. Även en text på svenska måste man kunna 50 procent bättre än att bara kunna något utantill, säger hon som av produktionsteamet förstod att de tyckte det var helt OK att hon pratade italienska med svensk brytning.

– Som skådespelare kan man med det svenska språket möjligen experimentera och jobba med improvisationer, men det går ju inte om man inte kan språket. Det går bra att stryka saker i manuset men inte lägga till.

Det fanns annat i TV-serien som hon också blev tvungen att hantera. Som att köra bil.

– Det är också en rolig historia för jag har inget körkort! Jag sa att det var kort om tid (att lära sig) och jag inte trodde att jag skulle hinna. Första gången var det en av producenterna som körde! Och jag har fortfarande inte tagit körkort.

”Gäller inte mig”

I ”Kommissarie Montalbano” ingår flera skådespelare men av naturliga skäl arbetade hon mest med huvudpersonen spelad av Luca Zingaretti, en person som hon beskriver som ”supertrevlig”. Hon kom under inspelningen närmare det italienska vardagslivet.

– Min bild av italienare – och det kanske är taskigt – är ändå att det är mycket byråkrati, mycket pappersexercis och många lagar och regler, men att de flesta italienare ändå resonerar som att ”det där gäller inte mig”, säger Isabell.

– Vad kan man kalla det – dubbelmoral? Jag tycker alltid att det är härligt att komma till Italien, men eftersom jag är en rättrogen svensk irriterar det mig, säger hon.

– När jag åkte ner var jag också nervös. Jag undrade om de ens jobbade på samma sätt som vi. Då var det inte lika vanligt med svenska skådespelare som jobbade utomlands, men jag tror de flesta som gjort det skulle hålla med mig om att det finns ett universellt arbetssätt.

En påtaglig hierarki

Till skillnad från Sverige, där arbetsplatser ofta är platta, råder det mer hierarki i Italien. Har man en titel, så har man.

– Man kunde höra regissören säga att ”det är jag som bestämmer för det är jag som är regissör”. Det hörde man inte så ofta på en svensk inspelning. I Italien är förstefotograf den som är förstefotograf – då får inte andrefotografen var inne och bestämma ljussättningen.

Några av poliserna på stationen i den fiktiva staden Vigata. Från vänster Fazio (Peppino Mazzotta), Montalbano (Luca Zingaretti) , Augello (Cesare Bocci) och Catarella (Angelo Russo)
Några av poliserna på stationen i den fiktiva staden Vigata. Från vänster Fazio (Peppino Mazzotta), Montalbano (Luca Zingaretti) , Augello (Cesare Bocci) och Catarella (Angelo Russo) Bild: RAI

Flertalet i inspelningsteamet arbetade med produktionen år efter år. Därför blev det också kära återseenden när man sågs. Hennes kontakt med skådespelarna idag är dock ytterst begränsad

– Jag känner Cesare (Bocci, spelar Augello), som är supertrevlig, på Facebook men han är också den enda, säger hon.

”Har vi framför oss”

Hon har precis förstått att avsnitten sedan en tid tillbaka visas på Netflix.

– Jag kanske ska visa dem för min dotter? säger hon högt.

Har hon inte sett avsnitten?!

– Nej! När hon var yngre visade jag något annat som fanns på SVT:s Öppet Arkiv. Jag satte på och sa ”ser du vem det är?” och hon bara ”uh huh huh – hon började gråta! Hon tyckte alltid att det var obehagligt för att det var mamma men ändå inte mamma. Fast nu är hon ju lite äldre...

När såg du senast ett avsnitt från början till slut?

– Det var länge sedan, faktiskt. Jag måste nästan fråga Emil (Englund), säger Isabell som letar upp sin sambo.

– Emil – har vi någonsin sett ”Montalbano” ihop”? Vi har inte det, va? Det kanske är dags? säger hon och får till svar ”det har vi framför oss”.

Isabell Sollman

Född: 5 januari 1972. ”Sollman är min morfars namn. Min morfar var från Finland och namnet, tror jag, är tyskt och betyder tulltjänsteman (zollman). Det är finlandssvenskifiering av ett från början tyskt namn. Men jag vet inte så mycket om den sidan av släkten”.

Familj: Sambon Emil Englund och dottern Yafa samt en syster och en bror.

Bor: I lägenhet i Stockholm.

Arbetar: Med test- och kvalitetssäkring inom mjukvaruutveckling på ett IT-företag.

Roller i urval: ”Skilda världar” (1997-99), ”c/o Segemyhr” (1999), ”Ramona” (2003), ”Min f.d familj” (2004), ”Rosa the movie” och ”Kommissarie Montalbano” (2000-17) plus roller på Riksteatern och Stockholms Stadsteater.

Aktuell: Som karaktären Ingrid Sjöström i den italienska deckaren ”Kommissarie Montalbano” som sänds på Netflix.