1921 föddes Curt Baldemark, det tredje barnet i syskonskaran, på övre Östermalm i Stockholm.
– Jag var som en katt bland hermelinerna, säger han och skrattar.
Curts mamma och pappa föddes i bondefamiljer och flyttade in till Stockholm för att få jobb. Där träffades de och startade upp en livsmedelsbutik på Östermalm. Efter föräldrarnas skilsmässa flyttade Kurt med sin mamma till förorten Bromma där han sedan spenderade sina barn- och ungdomsår.
– Det har blivit så mycket lättare att skaffa information nu. När jag var liten var det enda vi hade en liten radio med stora hörlurar till, berättar Curt och menar på att det inte alls var bättre förr, bara det att de inte visste om allt hemskt som pågick i omvärlden.
Då andra världskriget bröt ut kallades Curt Baldemark in i militärens beredskap.
– Vi var väldigt skonade under kriget. Sen när det blev fred hände det egentligen inget speciellt, berättar Curt.
Han åkte ut för att resa och fick sitt första barn. Därefter flyttade han med familjen till Warzawa där svenska företag hjälpte till att exportera produkter för att bygga upp den krigsförstörda staden.
– Det var hemskt på det sättet att det var så mycket ruiner där. Men jag tyckte också det var en väldigt optimistisk stämning. Man fokuserade på att bygga upp igen, berättar Curt Baldemark.
Idag har Curt tre barn, åtta barnbarn och tolv barnbarnsbarn. Han känner sig inte ensam även om hans fru och många av hans vänner har gått bort.
– Jag och min fru hade ett stort umgänge. 26 av dem är döda nu, men jag och sex änkor är kvar. Sen har jag mina barn och deras barn kvar. Så jag är optimistisk.
Om det är något som Kurt har reagerat på under det sekel han har levt är det teknologins framsteg. Själv har han bara en telefon som han kan ringa och skicka SMS ifrån, resten får sonen sköta åt Curt.
– Det är på gott och ont det där. Det är fantastiskt att man kan prata med folk som är på långt avstånd. Men det missbrukas också. Dels med bedrägerier men sen leder det till en oerhörd stress också. Alla ska alltid vara uppdaterade, berättar hundraåringen.
Att fylla hundra kommer med blandade känslor för Curt Baldemark. Han har klarat sig från allvarliga sjukdomar och konstaterar att han har haft tur.
– Men det känns konstigt för man blir ju sällan hundra år. Det känns konstigt att vara så gammal. Man måste ha lite tur för att bli hundra.
