Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Språkkrav inom omsorgen är inte lösningen

Införandet av ett språkkrav är att lappa och laga i en äldreomsorg med stora revor, skriver Ludwig Andréasson.

Vi kunde nyligen läsa en motion från Martin Johansson om språkkrav inom äldreomsorgen och jag frågar mig själv vad man egentligen vill med ett språkkrav? Är målet att de anställda skall vara kvalificerade och ha en god språkförståelse i svenska för att i slutändan gynna de äldre? Om det är målet, hade det väl varit mycket bättre och enklare om kommunen blev en mer attraktivt arbetsgivare som kunde garantera en god arbetsmiljö och vettiga löner? Det tror jag hade kunnat locka många personer att utbilda sig till undersköterska och jobba inom äldreomsorgen. Det skall dock påpekas att jag inte läst motionen i sin helhet. Det behövs ändå inte göras, då införandet av ett språkkrav är att lappa och laga i en äldreomsorg med stora revor. Det kommer inte åt själva grundproblematiken – det vill säga en bristande arbetsmiljö, för låga ingångslöner och en dålig löneutveckling.

Det är också konstigt att en arbetsgivare valt att anställa personer som inte kan kommunicera i tal och skrivit, när det i SOSFS 2011:12 (S) står att de anställda bör ha en ”förmåga att förstå, tala, läsa och skriva svenska”. Om man bara följer den, skulle vi inte ha något behov av ett språkkrav. I det fall ett språkkrav skulle anses vara nödvändigt, blir det en kortsiktig lösning att införa en språkverifiering. Hur många som redan jobbar hade klarat det? Skall det försvinna ännu fler folk från en verksamhet som redan saknar folk? Vad jag tror skulle behövas är att vi inventera de redan anställdas kompetensutvecklingsbehov, allt från kunskaper i svenska språket, demensspecialisering eller digitala verktyg. För att sedan erbjuda de anställda kompetensutveckling i kombination med fortsatt arbete. Det är så vi lyfter upp den enskilda anställde, förbättrar arbetsmiljön, säkrar patientsäkerheten och utvecklar kvalitetsarbetet. Det är så vi tillåter de anställda att utvecklas och bli sina bästa stämningars längtan.

Ludwig Andréasson