Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Den här artikeln kan bara du som prenumererar läsa.

Jacob Humlen: Historier som väcker hopp

Hos mig väcker hennes berättelse en känsla av hopp och av att det aldrig är för sent, skriver Jacob Humlén.

Påsken är som bekant uppståndelsens tid. Och det är inte utan att jag själv känner mig lite smått pånyttfödd så här på vårkanten. När vårjackan åker fram – och stundtals till och med av – kan jag riktigt känna hur livslusten fylls på i bröstet och hur det liksom spritter till i kroppen. För att nästa dag vakna mitt i en köldsmocka och tandhackandes ta mig till jobbet med stelfrusna leder och rimfrost i skägget. Både och. Fram och tillbaka. Sådär som det mesta här i livet är. Det gäller även påsken.

För vissa är högtiden synonym med målade ägg, fjäderpynt och utklädda barn. För andra innebär den snarare ökad utsatthet och förtvivlan.

Påsken är ett av de tillfällen som vi svenskar dricker som mest alkohol. Enligt Systembolagets egna siffror ökade spritförsäljning 2019 från medelveckans 393 000 liter till 523 000 liter under påskveckan. 2020 var siffran uppe i 571 000 liter.

Jag lägger ingen värdering i det och är själv inte absolutist. Men det säger sig självt att en ökad alkoholkonsumtion i det stora också ger större problem för fler personer i det lilla. Och fler drabbade, ger också fler anhöriga.

En av dessa är Ann-Marie som hon får heta i Erika Olofssons reportage. Hon växte upp med alkoholism i sin närhet och hennes medberoende drog henne allt djupare ner i dyn tills det rent av höll på att kosta henne livet. Räddningen blev mötet med andra anhöriga genom Al-Anon – en världsomspännande organisation för familjer och vänner till alkoholister.

Idag är hon i aktiv i STO-områdets enda Al-Anon-grupp i Henån.

– Det är onödigt att bli så sjuk som jag i medberoende. Det finns hjälp att få. I Al-Anon lär vi oss att ingen bär ansvar för någon annans sjukdom eller tillfrisknande, säger hon.

Hos mig väcker hennes berättelse en känsla av hopp och av att det aldrig är för sent. En känsla som understryks av åtalet mot 27-åringen som misstänks för mordet på den chaufför som hittades i en utbränd lastbil på Almön på Tjörn i februari 2013. En förfärlig historia som många av er läsare säkert fortfarande minns. Att brott löses efter så många år tillhör inte vanligheterna – och mannen är fortfarande bara misstänkt. Men under utredningen mot honom har misstankarna stärkts och chefsåklagare Daniel Edsbagge tror uppenbarligen på en fällande dom eftersom han nu väljer att väcka åtal. Jag hoppas att rättegången kommer att visa att rätt person är gripen och att rättvisa därmed kan skipas – efter åtta år.