Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Lars Einar Engström: Kan ingen uppfostra unga att ljuga om sin ålder?

Inombords känsla av typ 45 åring, men i spegeln en gubbe på väg mot 70. Förfallet, tänkte jag, jösses, skriver Lars Einar Engström.

Sverige lär vara ett av världens mest åldersfixerade länder. Och visst, det är smittsamt. För några år sedan var jag på en middag och blev placerad bredvid en ung kvinna. Vi småpratade lite grand och hon tyckte att det var kul med så många olika generationer vid bordet. Absolut, sa jag, olika ”åldrar” borde mötas oftare. Sen smög sig högmodet på mig och jag råkade berätta att förr när vi var ute och spelade på klubbar så var det oftast bara tonåringar på plats. Spelade, sa kvinnan, spelade vadå? Jo, sa jag, vi hade ett ”popband” och vi lirade varje helg och en gång så spelade Tomas Ledin i vår paus! Ledin, sa hon, blytungt, när var det? Tja, sa jag, med stolthet i rösten, runt 1970. Oj, sa hon, 1970 föddes min mamma!

Och eftersom vi pratat om ålder så dristade jag mig till att fråga: Hur gammal tror du jag är då? Ibland så kan korkade frågor ramla ut ur truten på mig. Nja, sa hon, 63 kanske? Nix, sa jag, helt fel. Jaha, sa hon, hur gammal är du då? 62 och ett halvt, sa jag. Okej, sa hon, men jag var ganska nära? Jo, sa jag, ganska. Då vände jag mig istället till damen på min vänstra sida. Jag hade hört att flera runt bordet pratade ålder och jag hade uppfattat att hon var 58. Nu såg hon på mig och frågade; hur gammal tror du jag är? Jag såg på henne under tystnad och sen sa jag: 47 kanske, du har absolut inte fyllt 50! Och kan ni tänka! Jag fick ett blixtrande leende och en vänlig klapp på kinden och en vän för livet!

Vad är då sens moralen av detta? Jo, finns det ingen därute som kan uppfostra ungdomen så dom lär sig hur man behandlar frågor av detta slag på en middag? Det är enkelt. Ljug!

I mars 2021, kör jag bil från Stockholm till Orust. Jag stannar och tankar. Efter tankningen går jag in på toaletten. Väl därinne ser jag mig i spegeln och möts av ett skrynkligt tryne. Toaletten hade en lampa som gjorde att rynkorna syntes extra tydligt. Finns i en del hissar oxå. Ve och fasa. Inombords känsla av typ 45 åring, men i spegeln en gubbe på väg mot 70. Förfallet, tänkte jag, jösses. Tur att det inte kommer över natten det går att hantera när det kommer gradvis.

För tänk er att det skulle komma från en dag till en annan...Madre Mia! Tack för mitt starka hjärta och att jag sett flera skräckfilmer med otäcka trynen. Ansiktet som mötte mig i spegeln, var ju jag, men verkade inte tillhöra han som satt innanför, fast det gjorde det ju. Trots allt.