Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Den här artikeln kan bara du som prenumererar läsa.

Bengtåke Carlson: Mitt blomsterland

Folk byter promenadjackan för vintern till den för våren – vackert blå som nästan perfekt matchar de blåfrusna händerna, skriver Bengtåke Carlson.

Nu är det vårmånad och då är det vår vare sig det snöar, regnar eller blåser en envis och kall vind från nordost.

Folk byter promenadjackan för vintern till den för våren – vackert blå som nästan perfekt matchar de blåfrusna händerna.

Jag fryser om dina händer, skriver Bo Bergman, men en isande kall morgon i april är inte fullt så känsligt och njutningsfullt som i hans vackra rader.

Jag kommer av nån anledning att tänka på nyheten som förmedlades av Nyheterna i Mosevisionen, en gång i tiden. Mosevisionen var TV-stationen i Mosebacke Monarki som alla bör minnas.

Vid ett tillfälle – det var kanske i april – visste den meddela följande:

– Den första lärkan har hittats ihjälfrusen i stadsparken. Våren är på väg!

Själv minns jag plötsligt den gången jag skapade ett blomsterland. Eller, jag vet inte om man kan kalla det så. Min kritiska moster G, hade nog i alla fall ansett det på sin plats att gräva landet dit solen nån enstaka minut nådde.

Jag hade dock beslutat mig för att den vägg där det uppenbart fattades ett blomsterland, nu skulle få ett. Sådana småsaker som solljus och lämplig placering i anledning av detta, ägnade jag mig icke åt. Som före detta medlem i Stenkyrka 4H, ansåg jag mig ha kunskaper som såg förbi dylika futiliteter.

Jag skulle plantera, och det var inget mer med detta.

Så jag letade upp en spade – den såg inte ut att vara använd på ett tag, så det spadar, vilka användes, stod sannolikt nån annanstans men det hade jag inte tid att kolla.

Jag grävde – en och annan tittade förvånat på mig, men sa inget. Jag hade först flyttat bort min cykel som brukade stå lutad mot just denna vägg,

Jag gjorde verkligen i ordning det där landet. Konsulten från Uddevalla, som brukade besöka oss i 4H hade säkert varit stolt – fast kanske frågat om det inte blev aningen för lite sol. Blir det för lite vatten, kan man ju vattna, men ersätta för lite sol är ju värre.

Vad brydde jag mig? Vad rörde sådana tankar mitt inre, så fullt av att skapa något vid den vägg som fram till nu varit i sån avsaknad av varje form av skönhet. Jag, det vill säga min cykel var ju i sig ganska grann, men blommade gjorde den ju inte direkt.

Jag minns inte var jag fick mina plantor ifrån. Jag skulle kanske komma på det om jag anstränger mig, men varför rota i sånt som ändå saknar betydelse. Det fanns helt enkelt en låda med sånt som var ringblommor och annat som inte var det.

Vad det var, det visste jag inte ty det fanns en gräns för vad jag lyckats tillgodogöra mig på 4H-mötena. Dessutom var min 4H-specialité det som kallades ”mitt blommande fönster” och det skötte min mor med bravur måste jag säga. Andra hade ko-skötsel och dylikt, men det vågade jag inte för det hade mor säkert vägrat att befatta sig med.

Vad gäller mitt blomsterland, så blommade det vackert om än ganska kort. Jag är inte säker, men jag tror att det fick för lite sol.

Nästa år hade jag moped – nog sagt.