Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Den här artikeln kan bara du som prenumererar läsa.

Anna Berglund: Ord är makt och tystnad ett maktmedel

Slående var orden som aldrig nämndes. Dels för att kvinnornas upplevelser inte var med, men inte någonstans fanns orden som sexuella övergrepp eller våldtäkt, med, skriver Anna Berglund.

Ser Soran Ismael på tv och det skaver på så många sätt. Hade velat höra kvinnornas berättelse. Och utan rättegång ingen dömd medan den ömsesidiga misstänksamheten fortsätter gentemot såväl den utpekade som de som hävdar sig utsatta. Men slående var orden som aldrig nämndes. Dels för att kvinnornas upplevelser inte var med, men inte någonstans fanns orden som sexuella övergrepp eller våldtäkt, med. Trots att de anklagelserna var upprinnelsen till vad hela programmet handlade om, efterspelet till anklagelsen... För ord är makt och tystnad ett maktmedel.

En vecka efter programmet läser skådespelaren Bianca Kronlöf upp sina tre brev, ett till Soran, ett till sina komikerkollegor och ett till branschen, på sociala medier. Hennes inlägg delades snabbt av hundratusentals och medierna citerade henne friskt. Skavet lättade för hon satte fingret rätt på. Vad vi inte pratar om, själva problemet, alltså inte Soran som individ eller hans psykiska ohälsa, hur han ska upp på scen igen och in i värmen, utan den nödvändiga fokusförskjutningen. Att det handlar om dålig kvinnosyn och fel beteende. Punkt.

Ord är makt. Antingen de skrivs, sägs, vrålas eller viskas. Det planteras på ett eller annat vis, slår rot och växer upp till vrånga taggbuskar eller blomsterprakt. De finns där och pekar riktningen, visar vad som tåls att sägas rakt ut, vem som har rätt att säga vad. Genom att utelämna dem eller använda dem i en specifik ordning skrivs historia och agendor.

För en tid sen gjorde jag en serie intervjuer om män som aktivt och i handling arbetar för förändring och jämställdhet. En av dessa fantastiskt manliga män, hade för snart femton år sedan börjat ifrågasätta sig och sina killkompisars agerande, kvinnosyn och prat. Men också hur svårt det är att hejda en osund jargong jämfört med att stävja ett fysiskt bråk. Så djupt i alla lagren sitter det. Han bet ihop och tog striderna. Spände ögonen i mig och sa med eftertryck vad som drev honom ”alla män är inte skyldiga, men alla män har ett ansvar.”

Ordens vinkel bestämmer också åt oss. Som när Brå går ut med att drygt 20 procent av tjejerna i nian har utsatts för någon form av sexualbrott under senaste året heter det alltid just så. Offren beskrivs, inte förövarna. Det kunde också skrivas hur många procent av killarna som begår övergrepp. Ord är makt och vi vänjer oss medan verkligheten formas i de bilder som mejslas fram.