Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Den här artikeln kan bara du som prenumererar läsa.

Lars Einar Engström: Robotarna gör att vi slipper träffas

Nu har en del av oss provat på det där på grund av pandemin. Tyckte vi att det var roligt? frågar sig Lars Einar Engström.

Digitaliseringen är viktig. Det säger och skriver ALLA. Det finns mängder av artiklar om digitaliseringens förträffligheter. Och regeringen är inne på samma tanke. ”… digitaliseringen transformerar samhällets viktigaste delar – tillväxt, och hållbarhet, välfärd, och jämlikhet, trygghet och demokrati.” Sa ministern. Skojade han? Nix. Och detta trots att många forskare är överens om att massor av arbetstillfällen försvinner ”tack vare” robotisering och artificiell intelligens. Ja vadå, det kommer ju nya jobb. De amerikanska forskarna Frey och Osborne påstår i en rapport att hälften av allt arbete som utförs av människor kommer att ersättas av datorer/robotar inom 20 år. Jaha. Kommer nya jobb, säger dom ju, enkla sådana för vissa och utvecklande för andra. Och några blir utan.

Det enda du behöver nu, i morgon, i går, är en mobil eller varför inte ett chip inopererat under skinnet eller direkt i skallen när du föds? Då kan du sitta ensam hemma på kammaren. Vadå ensam, jag är ju uppkopplad! Arbeta och plugga på distans. Robotar överallt. På arbetet, i hemmet, i sjukvården. Slippa ta hand om varandra trots att det är det som är att vara människa. Men roboten kan göra det där bättre. För tänk vad bra om alla kan arbeta hemifrån! Slipper vi ju träffas. ”Vi ses på jobbet!” sa vi en gång. ”Vi ses i cyberspace!” säger vi snart. Jobba hemifrån? Nu har en del av oss provat på det där på grund av pandemin. Tyckte vi att det var roligt?

På McDonalds köpte kamraten Staffan och jag varsin burgare. Där fanns en maskin och vi knappade in beställningen och kunde hämta när det blir vår tur. Skönt, då slapp vi prata med någon.

Ja, så där satt jag och tänkte sur gubbe som jag blivit, eller egentligen alltid varit.

Sen kom Lex in i rummet och han tycker att vi överdriver i vår iver att samla manicker och att vi tror att den som har mest prylar när hen dör har vunnit.

– Ni har fel, sa Lex, prylarna står i vägen för kärlek och den där digitaliseringen är bara skit och robotar kan inte kramas och ni har dåliga samveten som ni försöker köpa er fria ifrån, inte går det, kom nu det är kliestund, sa Lex (alltså jag kliar honom).

Men, Lex är en hund, en irländsk staffe och vad vet en hund?

Måtte jag hinna undan innan hela jag blir digitaliserad. Tänk om jag får i mig mikrochips via vaccinet?! (Obs jag skämtar). Kanske blir jag hund i nästa liv? En sur och bitter tax! Hoppas!