Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Anna Berglund: Vi behöver ett flexibelt arbetsliv

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Vi behöver ett flexibelt arbetsliv. För vi är inga maskiner, vi är olika, skriver Anna Berglund.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Så kom beskedet. Att de sista restriktionerna snart faller till marken och öppnar ridån för oss igen. Drar ifrån sammetsgardinerna från scenerna och låter oss sitta tätt i salongen, sjunga i kör, kramas och trängas framför livemusiker igen. Men det är en normalitet naggad i kanten. Tidig vår 2020 känns längesen, som om tiden liksom tagit ett skrämt hopp under pandemin, hållit andan och frusit till is där mitt i språnget, förvånat stirrande ner på en famlande värld i chock. En kollektiv ovisshet och rädsla som etsat sig in sig i oss för all tid.

Och ännu vet vi inte vilken normalitet vi kommer landa i när tiden åter dimper ner. Vi har lärt oss armbågshälsa, buga och hitta nya hälsningsmanér. Varit artfränder men ändå hotet mot oss själva. Vi har gått i myndigheternas ledband, lyssnat, försökt förstå hotbilden, följt råd och restriktioner. Arbetsliv, samhällsliv, kärleksliv, inneliv och uteliv har omformerats och justerats. Nytt har uppkommit, vanor ombildats och förändringar som varit tillfälliga har blivit permanenta. Vi har tvingats testa ett annat vardagsliv, färre resor, färre upplevelser, färre möten, färre nöjen, färre krogbesök, glesare i almanackorna. Insikter har landat, och vi fick, om än högst ofrivillig och ovälkommet, prova olika sätt att leva och arbeta.

Min äldsta dotter fick i februari 2020 nytt jobb på ett multinationellt företag i Stockholm. Hon hann träffa sina nya kollegor en dryg månad innan pandemin slog igen kontorsdörren. Sedan dess har hon arbetat hemifrån. För henne är det normalitet att inte jobba på ett kontor och hon har trivts med friheten och kan arbeta på vilken plats som helst, medan möten med kollegor i andra delar av världen plötsligt blivit enklare, då ingen förväntas resa hit och dit. Ett distansarbete som skapat nya vanor, nya möjligheter och ändrat beteende. När restriktionerna lättade har hennes företag låtit de anställda välja hur de vill jobba, på plats eller hemifrån, med de nya erfarenheterna i färskt minne.

I en färsk studie från högskolan i Gävle om distansarbete under pandemin, var resultatet, att de som arbetar hemma sover mer, men också att 60 procent av de tillfrågade ansåg att de hölls samma produktivitet hemifrån som på sin arbetsplats, 20 procent tyckte de presterade bättre och 15 tvärtom sämre. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Vi behöver ett flexibelt arbetsliv. För vi är inga maskiner, vi är olika. Och precis nu, när vi står på kanten till återgång eller nytänk, med bevisen, exemplen, verktygen och tekniken, måste vi lyfta blicken. Så att det där tidshoppet får ny luft under vingarna och bär oss framåt.