Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

Tomas Johansson bärgar familjeföretaget vidare

I maj utsågs Tomas Johansson till årets företagare på Tjörn. Han har åkt bärgningsbil sedan barnsben, och 2016 tog han över familjeföretaget för att driva det vidare.

Tomas Johansson ligger bakom familjeföretaget Bärgnings-Niklas som han driver tillsammans med sin fru och deras två döttrar. I maj utsågs han till årets företagare på Tjörn. Företaget startades 1963 och fick då namnet Bärgnings-Niklas AB, men köptes av Tomas föräldrar nio år senare. Tomas pappa flyttade först ensam till Tjörn för att driva företaget, men två år senare flyttade Tomas efter med sin mamma och sina två systrar. Tomas köpte i sin tur företaget av sina föräldrar 2016, men har så länge han kan minnas varit med och hjälpt dem.

– Jag har åkt bärgningsbil sedan jag var liten och fick alltid vara hemma och hjälpa pappa med att byta lampor eller skruva på någonting medan kompisarna gjorde andra saker. Så jag är uppväxt i detta. Jag vet inte så mycket annat, men har alltid trivts väldigt bra med det, säger Tomas Johansson.

Tomas minns särskilt en gång när hans pappa skadat sig, och han fick hjälpa till med körningen.

– En gång fick pappa tennisarmbåge, i högerarmen. Armen var i princip orörlig och han hade ont i tre veckor. Då jag fick ta ledigt från skolan för att åka med. Jag satt bredvid honom och fick sköta växelspaken.

Började köra efter lumpen

Efter tre år på gymnasiet där Tomas studerade mekaniskt arbete, gjorde han lumpen. Men sedan var det dags att själv börja köra bärgningsbil, vilket alltid har varit hans plan.

– Sedan dess har jag kört bärgare, jag har aldrig gjort någonting annat.

Det var att köra bärgningsbil som stod i fokus för Tomas, att ta över och driva företaget var dock inte en lika stor självklarhet. Men som nybliven morfar hoppas han nu att företaget kommer leva vidare.

– Att driva företaget har inte alltid varit målet, men att köra bärgare har jag alltid velat göra. Det kanske blir en generation till, man vet aldrig. Ibland funderar jag på om jag verkligen vill överlåta sådana här grejor till sina barnbarn. Men självklart vill man det.

Tomas Johansson har suttit i bärgningsbilen sedan barnsben. Men efter att han gick ut gymnasiet och gjorde lumpen, fick han själv börja köra. Bild: Gustav Ingerhage
Tomas Johansson har suttit i bärgningsbilen sedan barnsben. Men efter att han gick ut gymnasiet och gjorde lumpen, fick han själv börja köra. Bild: Gustav Ingerhage

Som chef på företaget är Tomas mån om sina medarbetare och vill att de ska trivas på arbetsplatsen. Han menar också att det viktigaste inte är att göra allting enligt boken, utan att tänka själv och använda det egna förnuftet.

– Jag tänker att det ska råda sunt förnuft, för att man ska få någonting att fungera. Vi har inte en lista på saker man ska göra. Jag tankar bilen till nästa person som ska ha den, det ska inte behöva stå på en lapp. Men jag tror också att jag är en av få chefer som säger: ”Har du inget att göra just nu, åk ner till hamnen och köp en glass och njut lite medan det är lugnt”.

Laddar batterierna vid havet

Tomas telefon ringer i princip hela tiden, och han är redo att åka ut alla dagar i veckan. Men det finns stunder då han får möjligheter att varva ner och ladda batterierna. Efter att ha bott nästan hela sitt liv på Tjörn, berättar Tomas att han har lärt sig att uppskatta havet.

– Jag är 52 år gammal och tycker fortfarande det är kul att fiska krabbor. När stunden ges, brukar jag ringa till min fru och be henne åka och köpa Hönökaka och ett paket köttbullar så sticker vi ut med båten. Vi åker ut och lägger oss på en kobbe, badar lite och njuter av solnedgången.

Även om Tomas gillar jobbet som bärgare, påpekar han också att det finns baksidor med yrket. Eftersom han ibland får åka till olycksplatser kan sorgliga situationer uppstå. Tomas förklarar att vid en allvarlig olycka vill räddningstjänsten att den olycksdrabbade bilen först flyttas till en mer avskild plats, vilket då blir hans jobb.

– När man sitter där med en död person bak på flaket, då kan man börja fundera lite. Sedan kör man vidare och glömmer bort det där. Så passerar man det där stället någon månad senare, och då blir man påmind. Det sitter kvar litegrann. Jag minns inte alla dödsolyckor, men jag minns många, säger Tomas och fortsätter.

– Det har gjort att jag tänker extra noga. Jag brukar tjata på mina barn att de ska se sig för, och tänka lite extra innan de svänger ut på vägen.

Mestadels positiva upplevelser

Trots de stundtals dystra inslaget i yrket, är de allra flesta upplevelserna positiva och i princip alla kunder blir glada när han åker ur och hjälper dem.

– En kvinna stod och vrålgrät, det var 25 plusgrader, och hon skulle bara lämna ett brev i en brevlåda. När hon kom tillbaka till bilen, blev hennes hund så glad att den hoppade upp på dörren och trampade ner låsknappen och låste dörren inifrån. När vi sedan kunde hjälpa henne få upp dörren – då är det väldigt kul.