Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Berlin den 16 oktober 2012. Undret mot Tyskland är ett faktum. Sverige har hämtat upp 0–4 till 4–4. Då blir alla så här glada efter Rasmus Elms kvittering. Och så högt som mittbacken Andreas Granqvist når här har han nog aldrig nått. Bild: NILS JAKOBSSON
Berlin den 16 oktober 2012. Undret mot Tyskland är ett faktum. Sverige har hämtat upp 0–4 till 4–4. Då blir alla så här glada efter Rasmus Elms kvittering. Och så högt som mittbacken Andreas Granqvist når här har han nog aldrig nått. Bild: NILS JAKOBSSON

Billings topp tre – och ett under att han missade ett under

Han upplevde hur Tyskland gick upp till ledning med 4–0 men missade Sveriges upphämtning till 4–4.
– Jag är helt övertygad om att hade jag varit kvar på matchen hade det aldrig hänt! säger Johan Billing.

Stenungsundsbon är en stor fotbollsentusiast och något av en mästerskapsräv.

– Min första match var Sverige-Costa Rica i VM i Italien 1990. Då var jag 16 år gammal och åkte med min mamma, säger Billing.

– En kompis och jag åkte på EM 2000 i Belgien och Nederländerna. Då såg vi gruppspelsmatcherna. Sedan har jag inte missat något mästerskap med undantag för VM i Japan och Sydkorea 2002.

LÄS MER: Johan Billing på väg till EM

Han har till dags dato sett tolv mästerskap, 32 mästerskapsmatcher och cirka ett 50-tal kvalmatcher på bortaplan.

Och jodå, Johan kan plocka ut tre minnesvärda matcher.

Tyskland-Sverige 4–4 VM-kval 2012

– Jag såg Tyskland-Sverige i åttondelsfinalen i München i VM 2006. Hemresan var den värsta jag varit med om! Jag tror Lukas Podolski gjorde två snabba mål till 2–0 efter tolv minuter och så blev Teddy Lucic utvisad. Vi hade inte en chans. Jag ville gå därifrån men kompisarna höll mig kvar. Efter matchen hoppade vi in i en taxi och satt hopkurade i baksätet. Tyskarna var bedrövliga vinnare! Det var inte någon medkänsla alls. De knackade på rutan och bonkade. Det var så jävla hemskt!

– När vi blev lottade i kvalet mot Tyskland och skulle spela i Berlin 2012 så tänkte jag ”nej, fan, den matchen skiter jag i”. Jag ville inte utsätta mig för det igen. Men två dagar innan åkte vi – morsan, en väninna till henne och min fru – ner. Då kunde vi göra det som en annan grej än bara att se fotboll. Min fru och jag knallade iväg till matchen. 1–0 till Tyskland ganska tidigt. 2–0 – jag ville gå hem. 3–0 – då gick det inte längre. Utanför arenan hörde vi jublet igen och 4–0. Fy fan! Ner i tunnelbanan och på vagnen där det satt många svenskar. Då hör vi 4–1 – ja, vem bryr sig? 4–2 – skit i det! 4–3 – det är ju typiskt! Och så säger en kille 4–4. ”Är det sant?” Alltså, det var ju värsta dansen på tunnelbanan. Efteråt har folk sagt till mig att ”vilket jävla misstag, ångrar du dig inte?” Men jag ångrar mig inte för fem öre. Jag är helt övertygad om att hade jag varit kvar på matchen hade det aldrig hänt!

Sverige–Portugal U21-finalen 2015

– Ingen hade ju tänkt åka men vi hade ordnat med en bussresa med folk från Västkusten. Så ringde Camp Sweden. Vi var 600-700 på första matchen och kanske 4 000 svenskar på finalen. Jag var aldrig orolig under straffarna för det kunde aldrig sluta på något annat sätt (Sverige vann 4–3 – reds.anm). Vi hade också träffat Sam Larsson efter att Sverige hade gått vidare till semifinal. Jag besökte spelarhotellet och frågade om han inte hade en tröja till min då tioårige grabb William som på samma sätt som jag gillar Sam. ”Om ni tar guld kan du väl sticka till mig en tröja?” sa jag och det lovade Sam att fixa. På finalen, när de sprang runt med bucklan efter straffarna, stod grabben och jag längst fram. Jag drog iväg en busvissling på Sam och vi fick ögonkontakt. Han sprang fram, 4 000 svenskar ville ha tröjan men han flyttade på armarna och lade tröjan på grabben. Det var stort!

Sverige-Danmark 2–2 EM i Portugal 2004

– Alla matcherna i EM i Portugal var ju grymma med 5–0 på Bulgarien och 1–1 mot Italien med Zlatans klack, men vi får nog fan ta Danmarksmatchen 2–2. Men det resultatet var jag inte inblandad i ha ha! Slutminuterna, när lagen bara bollade runt för att även danskarna också var klara, var magiska. Och så allt efteråt med alla superglada svenskar och danskar.