Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Fritidschefens dröm om arenabygget

Han går som ett barn i huset men så var Ingvar Björkman också med om att skapa Stenungsund arena.
– Jag var med på första mötet där vi drog de första strecken och jag var med på mötet där vi drog de sista strecken, säger den tidigare fritidschefen i Stenungsunds kommun om ett projekt som landade på närmare 400 miljoner kronor.
Mycket blev klart men bland det som återstår finns det sådant som gör Björkman besviken. För att inte säga förbannad.
TEXT och BILDER: Tony Balogh

När Ingvar Björkman går runt i lokalerna ser han det som andra besökare inte ser.

Han är till exempel inte helt nöjd med det slipade betonggolvet i entrégången, att en vägg i simhallen inte blev ett transparent glasparti eller att den automatiska frostningen i samma hall inte gick att lösa. Och den långa gången i mitten av arenan upplever han idag som ”ganska ödslig”.

På ett sätt påminner Björkman om en gammal ärrad rockveteran som i efterhand berättar hur ett album från förr kunde ha låtit om man fått mer tid på sig. Men albumet sålde trots allt flera miljoner och den version som gavs ut älskas ännu av publiken.

– Det är nog bäst att backa bandet för att man ska förstå det som händer idag och det som kanske händer i framtiden, säger han.

Samla arenorna

Första uppdraget från politiken för cirka tio år sedan var enkel att förstå: ersätt en gammal ishall respektive simhall med nya byggnader med gemensam ingång. Allt skulle hänga ihop.

Respektive del skulle dessutom byggas under tiden med verksamhet kvar i det gamla. Föreningslivet fick inte bli lidande.

Kommunfullmäktige utsåg en styrgrupp med politiker och tjänstemän. Politikerna ansvarade för den politiska processen – tjänstemännen arbetade med byggnader och föreningsliv.

Ingvar Björkman var i egenskap av fritidschef något av en spindel i nätet.

– Allt skulle vara runt Sundahallen. Vi ville inte sprida arenorna. Då får man nyttan av att det var nära till Nösnäsgymnasiet och att man kunde samutnyttja omklädningsrum med mera, säger Björkman.

Norumsborgs ishall var helt slut. Vi eldade för kråkorna. Det var gôrjobbigt att göra is. Det fanns ingen betongplatta. Rören låg på en grusbädd.

– I simhallen höll betongen på undersidan på att ge sig. När vi någon gång tog ut vattnet från bassängen ramlade kakelplattorna ner! Det var trycket som höll dem tillbaka.

Stordalen på besök

Ytterligare pusselbitar diskuterades. Tennisklubben behövde komma ifrån sina nuvarande lokaler på Gärdesvägen medan Stenungsbadens verksamhet ”gick som tåget” där norske hotellkungen Petter Stordalen var ny ägare via Nordic Choice Hotels. Hotellet byggde ut med spaavdelning men saknade en eventhall.

– De undrade om vi kunde bygga en sådan. Jag hade till och med några lunchmöten kring detta med Stordalen, dåvarande VD:n på hotellet och några politiker.

Sundahallen skulle ersättas av en multihall. Här tittade styrgruppen på andra exempel i bland annat Halmstad och Skövde. Två banor på tvären med så kallade skjutbara läktare var en idé.

– Då skulle det få plats mellan 2 000 och 2 500 personer i arenan med förstärkning av ena sidan för ljusramp och scen.

Förutom idrottsliga pusselbitar ritades matbitar in i form av ett café beläget jämte bowlinghallen. I anslutning till entrén tänkte man sig en sportbar med möjlighet att servera alkohol.

– Där skulle man ta sig en pilsner och se på all världens idrott, säger Björkman.

Så såg också den första skissen ut: simhall, ishall och eventhall plus matställen med en gemensam ingång för arenorna liksom närbelägna Nösnäsgymnasiet. I mitten en lång inomhusgång som nav för all verksamhet.

Ishockeyn agerade

Simhallen skulle byggas först innan man la ner den gamla. Man ville inte riskera att stå utan ett badhus under den tid en ny byggdes. Dessutom skulle den gamla över tid byggas om till ett gym.

Att bygga en simhall är en tekniskt sett ytterst komplicerad historia. Sju olika konsulter var inkopplade.

– Då gick ishockeyn igång. Kraftfullt och på ett fantastiskt bra sätt, men kanske inte för oss som ville bygga simhallen först, säger Björkman.

– Men det är demokratin som gäller. Politikerna bestämmer. Kommunfullmäktige vände och ändrade byggordningen.

Men bara att stoppa ett sådant projekt som befann sig i rullning och starta ett nytt kostade bara det en halv miljon kronor. Man tappar dessutom tid och tempo.

Göra klart gräsplanen

Att börja med ishallen ställde krav på tunga transporter till och från området. Lösningen blev en helt ny väg.

– Delar av Nösnäsvallen blev då lidande. Vi har i alla tider haft problem med den sydöstra sidan av gräsplanen eftersom det kom vatten från berget. Alla tunga transporter gjorde också att den dränering vi tidigare gjort ”trycktes” till, säger han.

– Tyvärr har detta inte återställts. Det fanns pengar för att återställa detta till hur det en gång var, säger Björkman som menar att gräsplanen på sikt måste läggas om

Dessutom har vi ingen planbelysning. Man får ut väldigt lite produktionstimmar för både fotboll och friidrott. Nösnäsvallen borde kunna användas fan så mycket mer!

En konsekvens av en beroende årstid tidvis blöt plan är att Sif numera hellre spelar tävlingsmatcher på Nya Sifgården än Nösnäsvallen.

Manual från förbundet

Svenska Ishockeyförbundet har en manual för hur förbundet vill att en ishall ska vara beskaffad. Den hade kommunen stor nytta av.

– Ishallen har också använts av förbundet som en modell för hur en mindre ishall kan byggas och med de faciliteter som finns runt omkring, säger Björkman.

– Föreningarna, hockeyn och konståkningen, blev jättenöjda med hallen. Men det hockeyn inte var nöjd med var placeringen av caféet, säger han.

– Det var en jättetvist. De ville ha den inne i hallen – det var de vana vid från Norumsborgs ishall där man kunde sitta inne och titta på matchen – medan vi sa att arenans kiosk ska verka för mer än ishallen. Kiosken ska även serva multihallen när den kommer på plats.

En tyst simhall

Ishallen invigdes lagom till säsongsstarten 2015/16. Därmed kunde man gå igång på simhallen med bland annat höj- och sänkbara bottnar – den tekniken hittade man i Tyskland – plus att det skulle vara en ”tyst simhall”.

Björkman förklarar.

– Om man kommer in i en äldre simhall hör man en massa skvalp. Vi ville inte ha det så. Ju fler människor desto högre ljudnivå i form av skvalp. Vi var den första i Sverige som byggdes på detta sätt.

Styrgruppen tittade också på äventyrsbad. Man åkte runt i Sverige för att se hur ett sådant kan finansieras.

– Och det kunde man inte! De går fan inte ihop. Man går bomback. Skattebetalarna får gå in med ett antal miljoner. Ingen kommun vill ha dem kvar. Därför lämnar man över till ett privat företag som inte heller kan ha det kvar.

Simhallen kom riktigt nära styrgruppens vision. Men det finns två problem.

– Från början ville vi ha något som inte var ett äventyrsbad men som kunde attrahera gruppen sex till tolv år – de mindre barnen hade ju sin barnbassäng. I Angereds nya simhall fanns en grej i taket som kunde sänkas ner i bassängen. En sorts halv ”hopp- och skuttgrej”, säger Björkman.

– Den kom aldrig med hos oss. Och den saknar jag. Det tycker jag var synd att man inte byggde in för det blir väldigt svårt att fixa det idag, säger han.

– Det andra, som jag är riktigt förbannad på, var att man inte fick igång caféet inne i simhallen vid den lilla bassängen. Den skulle ha en koppling till restaurangen. Men caféet öppnades aldrig, säger han.

– Restaurangen blev inte heller som vi hade tänkt oss. Och det är ju den stora negativa biten.

Talade på fullmäktige

Frågan om servering av alkohol i sportbaren i Stenungsund arena var en av de senaste årens stora politiska strider i kommunen och orsakade djupa sår i flera partier.

Björkman fick möjlighet att under 45 minuter tala inför kommunfullmäktiges ledamöter. Det skedde samma kväll som beslutet togs.

– Vi tjänstemän upplevde att styrgruppen var helt överens om detta. Vi till och med upphandlade – men utan att skriva på papper – ett restaurangkoncept. Café och bowling på ena sidan och en sportbar på den andra. Den restaurangen var också kopplad till badet via caféet, säger han.

– Jag var väldigt tydlig på kommunfullmäktige. ”Om ni säger nej till alkohol måste vi stoppa projektering och upphandling”. Restaurangytan är alldeles för stor för en vanlig restaurang. Bygger vi det kommunalt måste vi få igen kostnaderna. I annat fall gynnar vi en privatperson, säger han.

Alla studiebesök som gjordes visade samma sak: möjligheten för en kommun att tjäna pengar på en arena av det här slaget går via ett gym, som får utveckla sina egna lokaler, och en restaurang med alkohol som sedan så att säga har första tjing på event i huset.

Då är man hemma med de kostnaderna. Men det går inte att få in en restaurangägare på de hyrorna utan att sälja alkohol. Men där sket man ju i mig och och tog ett annat beslut…

Orkade inte mer

Så vad är då idag kvar att göra?

– Två byggnader: en multiarena med två idrottsplaner för mellan 2 000 och 3 000 personer och en träningsrink vägg i vägg med ishallen, säger Björkman som tillfogar att Sundahallen ska vara kvar som träningshall.

– Jag tycker också att man ska återställa Nösnäsvallen plus bygga utegymet samt utöka löparslingorna med belysning.

Det fortsatta arbetet sker dock utan Björkman. Han slutade för sex år sedan vid 65 års ålder. Han är idag pensionär men har uppdrag på halvtid för Svenska fotbollförbundet om och kring anläggningar av olika slag.

– En del var på mig och sa ”nu får du fan vara kvar två år till och bygga färdigt det här”. Men jag hade en propå från fotbollförbundet plus att det var så mycket politiskt käbbel att jag inte orkade med mer, säger han.

– Men allt låg färdigt – det var ju bara att trycka på knappen.

Fattas två byggnader

Han besöker Stenungsund arena tämligen ofta och då bland annat för att träna på gymet.

Vad tänker du när du kommer hit?

– När jag tittar på byggnaden utifrån, så tänker jag att det faktiskt blev ganska bra. Det blev snyggt, stort och häftigt! Och det ser snyggt ut med restaurangen med sin uteservering, säger Björkman.

– Går man in i gången är det mäktigt. Men det är ganska tomt – det ska ju vara fullt av folk! Men det är för att det fattas två byggnader för att det ska bli lite fart och en mötesplats, säger han

Tror du att du en dag kommer att få se det slutgiltiga bygget?

– Man ska inte kan säga nej till saker utan att först göra en förprojektering för att få fram en råkostnad, säger han.

– Tanken kring projektet var att allt skulle hålla ihop. Idag fattas det två byggnader för att det ska hålla ihop och vara komplett.