Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Jag kommer alltid att vara hockeyspelare”

Det finns en sorg och det finns en saknad men numera har den 33-årige Linus Fernström förlikat sig med tanken att han är en före detta professionell ishockeymålvakt. På vägen har inlett en karriär som arkitekt.
– Det har hjälpt enormt mycket att kunna göra något som är kul och som har tagit bort tankarna från hockey. Annars hade det varit en annan situation, säger han.
TEXT och BILD: Tony Balogh

För bara några månader var det inte helt klart men nu har han bestämt sig. Det är slut med det som har varit hans stora intresse och vardag samt senare i livet ett yrke.

– Men det är jättesvårt att säga det för jag kommer alltid att vara hockeyspelare. Jag har funderat mycket men medvetet inte tagit något beslut för att det är så jobbigt att säga att man inte ska spela mer, säger Linus.

”Jag har funderat mycket men medvetet inte tagit något beslut för att det är så jobbigt att säga att man inte ska spela mer.”

– Det känns som att jag bara är skadad och ska tillbaka. Det är fortfarande den känslan jag har när jag ser på hockey eller när det är en intervju som den här. Jag kommer liksom att lira igen om x antal veckor, säger han.

– När man kom hem till farmor till jul sa hon alltid ”är det hockeymålvakten som kommer?” men nyligen sa (sambon) Karins mamma ”är det arkitekten som kommer?” säger Linus och skrattar.

Kändes det konstigt att höra någon kalla dig arkitekt?

– Då hade jag precis träffat en potentiell kund. Då kändes det ganska naturligt. Det var kanske halvt på skoj...men det är det jag satsar på nu.

Har ingen hjärnskada

Linus Fernström är fostrad i Stenungsunds HF och gjorde sin första A-lagsmatch som tonåring. Via klubbar i Sverige och Norge nådde han Frölunda där han på allvar etablerade sig åren 2013-15. Han fortsatte vidare till Karlskrona och Björklöven innan det tog slut i Brynäs.

I samband med en slutspelsmatch den 24 mars 2018 mot Växjö träffades hans huvud av en motståndares höft. Händelsen var inte ojuste men sammanstötningen tog så pass illa att han inte har kunnat spela sedan dess. Ett mer eller mindre påtagligt ”brus” stör hans hjärna.

– Men det grymt stor skillnad nu mot hur det var för två år sedan. I början kunde jag inte göra något fysiskt alls. Nu kan jag i alla fall springa sex kilometer utan att det är några problem, säger Linus.

Linus Fernström åker av isen efter Brynäs match hemma mot Växjö. Det är den 24 mars 2018 och det var hans sista match som hockeymålvakt. Bild: KENTA JÖNSSON

– Man har ju varit hos alla experter och ”trollkarlar” (Linus skrattar) för att hitta hjälp, men träningen har nog hjälpt mig mest plus att ha kunnat prata med människor som befinner sig i samma situation, säger han.

– Jag var hos en arbetsterapeut som sa åt mig att bromsa i tid och precis innan det börjar bli dåligt. Man var så van från hockeyn att pressa sig. Det var bra att höra det.

”Det var på riktigt”

Något år efter skadan fick han – svart på vitt – av en läkare ett skriftligt utlåtande.

– Han sa till mig att ”jag kan inte förbjuda dig att spela, du är en fri människa, men hade du varit min son hade jag gjort det”. Det var bra sagt. Då fattade jag att det var på riktigt.

”Han sa till mig att ”jag kan inte förbjuda dig att spela, du är en fri människa, men hade du varit min son hade jag gjort det”. Det var bra sagt. Då fattade jag att det var på riktigt.”

Vet du rent kliniskt vad det var som hände?

– Man har röntgat mig och jag har ingen hjärnskada. Men man kan få hjärntrötthet, som det heter, av smällar mot huvudet.

Jag antar att man lär känna sig själv mer efter en sådan här händelse. Vad har du kommit på?

– Bra fråga. Man har väl insett att det är viktigt med ett fungerande liv med vänner och kollegor. Man har liksom tagit sådant som för givet. Händer det mycket på ett jobb, så löser man liksom det. Men det är inte självklart för alla.

Ersättning för hockey

Helt återställd är han dock inte. Just nu arbetstränar han på inredningsföretaget Stiligt Design i Göteborg.

– Det funkar bra att sitta och rita men på kundmöten, med mycket information och människor och där man måste vara på topp, så blir jag trött efteråt, säger Linus som ibland måste ursäkta mig med att ta en paus på fem-tio minuter.

Inredning, ja.

Linus är bosatt med sin familj på Valeberget i Stora Höga. Från huset har man en magnifik utsikt över Hakefjorden. ”Det är en ny utsikt varje dag” säger han. Bild: Tony Balogh

Linus har ”funderat ihjäl sig” på vad han ska göra för att ersätta hockeyn.

– Det är ändå en speciell känsla att spela inför 12 000 på Scandinavium. Men det finns inget som kan ersätta det – såvida jag inte skulle bli rockstjärna. Och jag är inte bra på att sjunga ha ha!

– Efter hockeykarriären hade jag tänkt starta företag. Det tänkte jag ganska snabbt efter läkarbeskedet. Men vad ska man göra – importera saker från Kina? Det måste vara någon glädje i det och det måste vara någon form av passion bakom.

Under rehabperioden ritade han med hjälp av programmet SketchUp på sitt och Karins hus uppe på Valeberget i Stora Höga.

– Även om det inte gav mig gåshud på samma sätt som hockey var det ändå något jag kunde lägga en eller två timmar på utan att jag märkte att tiden hade gått. Och så är det fortfarande. Men jag tänkte aldrig att ”det här kan jag jobba med”.

Fått en chans

På olika vägar nådde Linus och Karins husprojekt senhösten 2019 fram till ”Husdrömmar” i Sveriges Television, ett program som i sin tur har lett till uppdrag. Tanken är att Linus ska starta ett företag.

”Det är en för bra chans för att släppa det. Hur många som startar företag får förfrågningar utan att ha lagt en krona på marknadsföring?”

– Det är en för bra chans för att släppa det. Hur många som startar företag får förfrågningar utan att ha lagt en krona på marknadsföring?

Har du någon gång tidigare haft det här med inredning och design i dig?

– När jag var 18 år och flyttade hemifrån började jag plugga industridesign på distans. Men sedan tog hockeyn fart. Design var kul att hålla på med vid sidan av, men jag kände att jag då ville fokusera helt på hockeyn, säger Linus.

– När Karin och jag åker på semester gillar vi båda två att åka runt i en bil under några timmar och bara titta på hus, säger Linus.

Han har upptäckt att andra tänker samma sak om det hus som nyligen belönades med Stenungsunds kommuns byggnadspris för 2020.

– Nyligen var det en bil som stannade till här utanför. De vevade ner rutan och sa ”vi har åkt från Alingsås” ha ha!

Oförskämt bra

I torsdags och fredags spelades de första semifinalerna i det pågående SM-slutspelet i ishockey. Numera kan Linus se på matcherna på TV utan att det är psykiskt jobbigt.

– Det var värre förr! Men det har blivit bättre med corona ha ha! Först fick de inte spela vilket var tråkigt för alla, men det var ”skönt” för mig att ingen kunde spela – alla hade liksom semester, säger Linus.

– Och nu är det inte samma grej när det inte är någon publik på plats. Det är som att titta på träningsmatcher. Jag pratade med gamla hockeykompisar och de säger samma sak, säger han.

– Förutom i Ryssland. Jag pratade med (Julius) Hudacek (tidigare målvakt i Frölunda, nu i Spartak Moskva). Jag frågade hur det var med corona och han sa ”no corona in Russia!” och 10 000 på läktarna ha ha!

Vilket lag tror du vinner SM-guld?

– Rögle ser oförskämt bra ut! Jag vill tro och hoppas att de vinner. Det är en häftig resa från ett medelmåttigt halvbonkargäng till att gå i bräschen för den ”moderna” hockeyn. Jag tycker det är häftigt!