Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Josefin Abrahamson har sina rötter på Orust men bor och är verksam i Göteborg. Hon arbetar halvtid som fysioterapeut och ägnar resten av sin tid åt forskning kring idrottsskador hos ungdomar. Bild: Tony Balogh
Josefin Abrahamson har sina rötter på Orust men bor och är verksam i Göteborg. Hon arbetar halvtid som fysioterapeut och ägnar resten av sin tid åt forskning kring idrottsskador hos ungdomar. Bild: Tony Balogh

Josefin forskar om risker för idrottsskador

Många ungdomar har stora ambitioner och höga mål med sin idrott men det finns en risk för att de helt enkelt tränar sönder sig.
Fysioterapeuten och forskaren Josefin Abrahamson med ett förflutet i Orust FC ska forska i ämnet för att få fram svar.
– Det svåra är att säga till en ung idrottare att ”du får nog inte köra så mycket för du kommer kanske att bli skadad”, säger hon.

Sedan sex år tillbaka arbetar Josefin Abrahamson 50 procent på Sportsmed vid Carlanderska sjukhuset i Göteborg och 50 procent som forskare på Sahlgrenska.

Hon står i startgroparna för ett forskningsprojekt som ska pågå under några år.

– Vår teori är att det blir för mycket träning i samband med slutspurten av vår tillväxt, då våra tillväxtzoner i bland annat rygg och höft är som mest sköra för belastning. Det kan ge bestående förändringar. Det har gjorts magnetröntgen på unga idrottares ryggar. De ser ut som ryggar på 70-åringar! Det är bland annat ihopsjunkna diskar och sådana förändringar är inget som kommer att försvinna, säger hon.

– Detta tillsammans med för lite återhämtning kan vara en orsak till att vi ser en stor andel av unga idrottare, där många går på idrottsgymnasier, med långvariga och återkommande skador, säger hon.

Forskningen vill hitta sätt så att ungdomar inte tränar sönder sig, men ändå når fram till en balans för att kunna prestera på hög nivå.

– Det handlar inte om att idrottsgymnasier är dåligt. Vi är ute efter att förbättra riskerna så att ungdomarna inte skadar sig.

99 matcher för OFC

Josefin är uppväxt i Varekil på Orust och började spela fotboll i Stala IF. Hon följde i sin fyra år äldre syster Jessicas fotspår.

– Jag spelade i Stala fram tills jag var 15 år. Då gick vi ihop med Gilleby. Där fortsatte jag spela fram tills 2003 då jag flyttade till Kalmar för att läsa på högskolan, säger hon som var skolad som yttermittfältare men flyttade fram som forward.

Den 5 september 2010 spelade OFC borta mot Vallen och vann med 5–1. Josefin Abrahamson i mitten gjorde fyra av målen. Här är hon flankerad av Linda Davidsson till vänster och Annelie Antonsson. Bild: OFC
Den 5 september 2010 spelade OFC borta mot Vallen och vann med 5–1. Josefin Abrahamson i mitten gjorde fyra av målen. Här är hon flankerad av Linda Davidsson till vänster och Annelie Antonsson. Bild: OFC

Josefin återkom via en tid i IFK Valla till det nystartade Orust FC. Hon kommer inte ihåg hur många matcher det blev till slut i OFC:s A-lag. Föreningens utmärkta statistiksida kan dock ge besked: 99 matcher.

– Det hade jag ingen aning om!

Trots att hon numera bor i Göteborg har hon tid att vara ledare i klubbens bollskoj för 6-7-åringar.

– Jag var med förra året och vi ska köra i år igen. Det är ju bara fem-sex gånger på våren och lika många på hösten. Nu är det på söndagar och det funkar bättre, säger Josefin som gillar att komma hem till sitt älskade Orust.

– Jag gillar Göteborg men jag trivs inte att bo i lägenhet. Det är lätt att känna sig instängd. Att få komma till Orust är som ett andningshål och då framför allt nu under pandemin.

Doktorerat på skador

Många som arbetar med fysioterapi har egen erfarenhet av en idrottsrelaterad skada som i sin tur har väckt intresset för yrket. Så var det inte för Josefin.

– Jag var intresserad av kroppen och skador. Jag hade nog kunnat söka till sjuksköterska också för att ta hand om människor, men jag har lite svårt för det här med att sticka med nålar, säger Josefin som utbildade sig till fysioterapeut 2010.

Josefin Abrahamson vid huvudentrén till en av hennes två arbetsplatser. På Carlanderska i Göteborg finns Sportsmed där hon arbetar som fysioterapeut. Bild: Tony Balogh
Josefin Abrahamson vid huvudentrén till en av hennes två arbetsplatser. På Carlanderska i Göteborg finns Sportsmed där hon arbetar som fysioterapeut. Bild: Tony Balogh

Den andra hälften av arbetstiden ägnar Josefin sig åt forskning där hon har doktorerat. Den engelska titeln på hennes avhandling är ”Cam morphology of femoroacetabular impingement syndrome” med underrubriken ”Clinical, radiological and follow-up studies”.

Cirka 170 sidor som betyder…ja, vadå?

– Man kan få pålagringar på lårbenshalsen. När man böjer i höften och framför allt inåtroterar blir det en inklämning. Då kan man få mjukdelsskador, säger hon.

– Det som vi forskare vill titta på nu är idrottsskador hos unga idrottare och då framför allt de som går på idrottsgymnasium, säger hon.

Inom fotbollen har också konstgräsplaner kontra naturgräs diskuterats som förklaring till skador, och då framförallt den ökande andelen korsbandsskador.

Vad tror man skadorna beror på?

– När jag växte upp tränade vi på grusplaner och på sommaren eventuellt på en knögglig gräsplan. I bästa fall. Konstgräsplanerna i sig ger kanske inte en ökad risk för där är det slätt. Men på en vanlig plan blir kroppen kanske inte lika tränad för ojämnheter som man kanske var förr, säger hon.

– Kroppen är inte lika förberedd på ojämnt underlag. Man kanske fick en bättre neuromuskulär kontroll även om man inte tränade på det specifikt.

Kroppen lärde sig att hantera underlaget?

– Precis! Men det här är bara teorier som vi har.

Gymnasium och lag

För närvarande är kunskapen mindre god om vad det är för sorts träning som kan provocera fram förändringar och därmed skador.

– Vi ska bland annat titta på idrottsskador i förhållande till belastning under gymnasieåren.

Den mentala stressen av att exempelvis flytta för att gå på ett gymnasium och att lämna kompisar samt byter lag är också sådant som kan påverka.

– Det är inte bara fysisk belastning som gör att man behöver återhämta sig utan det är även är den psykiska biten. Det svåra är att säga till en ung idrottare – man tror ju att man är odödlig – att ”du får nog inte köra så mycket för du kommer kanske att bli skadad”, säger hon.

Josefin bor i Björkekärr i östra Göteborg. Hon har för vana att cykla till och från jobbet. Bild: Tony Balogh
Josefin bor i Björkekärr i östra Göteborg. Hon har för vana att cykla till och från jobbet. Bild: Tony Balogh

– Tränarna på idrottsgymnasiet vet inte hur mycket en aktiv har tränat och spelat i sitt klubblag och vice versa. Och så får man som ung spelare hoppa in i juniorlaget och helt plötsligt hoppa in i A-laget. Helt plötsligt har man gjort tre matcher på en vecka plus träningar där emellan. När hinner man vila?

Sköra när de tränar

Men det handlar inte bara om lagidrotter. Ett exempel är utförsåkning där man som aktiv tränar på skola men tävlar för en klubb.

– För att kunna nå elit inom skidåkning måste man ha gått ett idrottsgymnasium. Det finns ingen i Sverige som når toppen utan ett idrottsgymnasium. Hur kommer man in där? Dels tester och tidigare meriter. Vilken ålder tittar man på då? Jo, 14-15 år. Då ska de aktiva prestera och vara stark. Vad gör de då? De tränar. När de är som mest sköra. Och så skola på det, säger hon.

– Varför de tränar sönder sig under gymnasieåren är för att man troligen tränade så sjukt mycket under tillväxten när de var som mest sköra, säger hon.

– Vi har lite olika teorier och lite olika infallsvinklar beroende på vad det är för idrotter. Det är därför vi behöver ett stort spektra.

Om några år har kanske Josefin Abrahamson har fler svar på alla dessa frågor kring idrottsskador bland ungdomar.