Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/9

Per Öberg minns OS 1984: ”Det var extra allt”

En olympiad handlar om att prestera på topp. Men också om möten, inramning och allt runt omkring. Per Öberg minns tillbaka på sitt äventyr i Los Angeles 1984, och hoppas att Max Darj kommer hem med ett guld.

Till helgen inleds OS-handbollen. Med från STO-området finns Max Darj från Ödsmål. För att få en bild av vad som väntar honom har Lokaltidningen STO träffat Per Öberg, som var med i handbollslaget i OS i Los Angeles 1984.

Plötslig OS-plats

OS i Los Angeles kom ganska plötsligt för handbollslandslaget. Som en konsekvens av det världspolitiska läget valde flera länder från östblocket att dra sig ur. Det öppnade ett hål som Sverige fick fylla.

– Vi var ju inte kvalificerade för OS. Men ganska nära inpå OS, på våren -84, fick vi chansen. Öst var ju väldigt dominanta på handbollssidan så när bland annat Rumänien och Sovjet försvann fick vi chansen, berättar han.

– Då var det ju bara ”yes, nu kör vi!” och börja träna. Det var ”Ragge” (Roger) Carlsson som var tränare då som fick ihop det. Det var väldigt snabbt men intensivt. Det kom lite på volley kan man säga.

Men efter ett snabbkomponerat träningsläger och en träningsmatch mot Lugi kom laget i väg till OS. Väl på plats var det något helt annat än en vanlig turnering.

– Handboll är ju väldigt roligt med OS för man är på plats under hela olympiaden. Andra idrotter är ju kanske inte där lika mycket. Så det var en stor upplevelse och Los Angeles som stad var ju väldigt häftigt, berättar han och tillägger:

– Det fanns ju kritik kring det ekonomiska aspekterna kring att anordna ett OS redan då. Så många av arenorna som användes var från OS 1932, så det var mäktigt.

Stort säkerhetspådrag och ”extra allt”

Laget bodde på UCLA (University of California Los Angeles), men flera av matcherna spelades i de södra delarna av staden vilket innebar transport.

– Det var ganska långa transporter och då var det lite speciellt. När vi skulle åka till matcherna hade vi polisbilar både framför och bakom bussen. Så vi åkte som en sektion, det kändes extra allt på allting, berättar Per och fortsätter:

– Det var ju efter terrordådet vid München OS 1972, så det var väldigt mycket bevakning och bland annat krypskyttar på taken.

”Lukta lite på blommorna”

Att vara iväg på en olympiad är för många idrotter, inklusive handbollen, det allra största man kan göra. Det innebär att fokus naturligt blir på den egna insatsen och lagets möjligheter att vinna. Samtidigt är ett OS på många sätt större en än enskild tävling eller insats.

– När man är där är man ju väldigt tävlingsinriktad och fokuserad på att vinna. Det tror jag Max (Darj) är nu också. Det är ju därför man är där framförallt, säger Per men poängterar:

– Samtidigt ska man kanske stanna till lite vid vägkanten och passa ”lukta lite på blommorna”. Att ta in att man faktiskt är på OS. Tittar man tillbaka så är det kanske inte hur det gick så viktigt. Utan det är snarare känslan, invigningen/avslutningen och alla man träffade som man tar med sig.

Just de mötena och stämningen runt omkring återkommer Per till flera gånger.

– Eftersom vi var där ganska länge hann vi ju träffa många andra idrottare också. Många man sett på TV, som Frank Andersson, som man kanske spelar lite fotboll med i idrottshallen. Det är en av de stora grejerna, att man får se och möta andra idrottare från hela jorden, det är fantastiskt.

Men ett OS kan också betyda många distraktioner. Att vara ung på ett OS i just Los Angeles innebar kanske en ytterligare utmaning.

– En olympiad är mycket att kunna stänga ute surret. Att stänga in sig i bubblan och fokusera på att spela handboll. Los Angeles var ju livsfarligt för där fanns ju världens lekplats på alla sätt och vis. Man blev ju en VIP med den här deltagarbrickan det vara bara att vinka så kom man in överallt. Det var lätt att sladda iväg. Nu tror jag inte vi gjorde det, men det finns ju risker, säger Per.

Engagerad i SHK

1984 var Per Öberg 22 år gammal och fortfarande student på Chalmers. Samtidigt var han på väg upp i sin handbollskarriär. Hans roll i OS handlade snarare om att vara avlastning och inhoppare, än en bärande del av laget. Sammanlagt blev det spel i tre av sex matcher, och ett mål, under turneringen.

– Jag var ju inte riktigt den som ingick en en förstauppställning på något sätt. Om man jämför med Max så ska han ju vara den där stöttepelaren. Jag var mer den som fyllde ut och fick ta de chanserna jag fick.

– Sen utifrån sin egen del var man ju verkligen i form. Så det var ju lite frustrerande att inte spela. Men det var ju så, jag var ju den som kanske skulle vara med i nästa OS. Nu blev det inte så, men det var tanken då.

På den tiden hade handbollen helt andra förutsättningar och väldigt få, om ens någon, kunde spela på heltid. Men att plugga och spela handboll fungerade bra att kombinera. Två år efter OS var Per Öberg med i VM i Schweiz, och året efter det vann han skytteligan i Sverige. 29 år gammal avslutade han karriären efter att ha spelat tolv år i Elitserien.

– Jag gick vidare i en annan yrkeskarriär då. Jag studerade medan jag spelade och de flesta jobbade, det var inte alls som det är nu. Det var egentligen först när Magnus (Wislander) klev in som det blev vanligare att man kunde leva på handbollen som ett yrke.

Ytterligare några år senare hamnade Per Öberg till sist i Stora Höga. Där väntade några års paus från handbollen innan han började engagera sig i Stenungsunds HK och sedermera bygget av hallen i Stora Höga.

Per Öberg i match mot Danmark under våren 1984. Bild: BILDBYRÅN
Per Öberg i match mot Danmark under våren 1984. Bild: BILDBYRÅN

Följt Max Darj

Även om Pers roll i SHK handlat framförallt handlat om rekrytering och att utveckla föreningen var han under en period med som tränare för P90/91-laget. Det var i det laget som en ung Max Darj började sin handbollsresa.

– Han var inte den lysande talangen som gjorde mål när han ville utan han har jobbat hårt för att komma dit han är, berättar Öberg.

– Det är ju väldigt roligt att han tagit sig hela vägen när han kommer från en sån här liten håla. Han har haft den där drivkraften själv och verkligen kämpat.

Max Darj har en helt annat roll i det landslag som nu spelar OS än vad Per hade på sin tid. Max ska vara en av lagets allra största ledare och pådrivare. Det är å andra sidan egenskaper man alltid kunnat se hos Max Darj, menar Per.

– Det som man tar med sig är ju hans inställning hela tiden. Det är alltid 100% som gäller och han accepterar inte att andra inte get hundra procent. Han är en naturlig lagkapten.

”Kom hem med guld”

På lördag spelar Max Darj sin första OS-match. Per kommer följa laget så mycket han har möjlighet till hemifrån soffan.

– Han har verkligen blivit en stor handbollsspelare, från att ha varit en liten pojke som spelade i hallen här. Det är jättekul att ha följt den resan, berättar Per.

– Det trodde man kanske inte när de tränade här när de var tonåringar utan koll på kroppen. Då var det mer att få de att springa åt rätt håll. Det är fantastiskt roligt.

Hur det än går är OS bland det största att vara med i under en karriär. För Per Öberg var det en stor fest i Los Angeles. För Max Darj kommer förutsättningarna vara helt annorlunda. Men drömmen den samma: guldmedalj.

– Säg till Max att han ska komma hem med en sådan här fast i guld! säger Per Öberg och pekar på sin deltagarmedalj från OS