Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Victor knackade på i dödens väntrum – nu stundar giftermål och EM-slutspel

Victor Alexandersson gifter sig idag med sin Whitney och i nästa månad deltar han som fystränare och assisterande tränare när det svenska damlandslaget i volleyboll spelar EM-slutspel.
Han står inför två oerhört levande händelser men för snart tio år sedan var Victor oerhört nära döden. Han var under en period den lungsjukaste personen i norra Europa.
– Jag har inget minne alls från två månader av mitt liv, säger Victor som återkom till livet samma dag som han fyllde 20 år.

Just idag, den 17 juli, säger de ja till varandra vilket gör dem till man och hustru. Det är följden av att Victor vågade fråga Whitney där de 2019 stod på en strand på Manhattan Beach i Los Angeles där Whitney växte upp.

De träffades för sju år sedan i samband med en fest i Stockholm.

– Hon spelade volleyboll i Sollentuna. Jag hade spelat i Södertälje och hälsade på kompisar. Just den helgen var det bestämt för fest med Sollentunas damlag och Södertäljes herrlag, säger Victor.

– Vi klickade direkt. Hon hade hört talas om mig och jag hade hört hennes namn. Volleybollsverige är ju ganska litet. Whitney var en framstående och duktig spiker som tidigare spelat i Ängelholm och Örebro, säger Victor som tillfogar att volleyboll i USA är ”gigantiskt på collegenivå”.

Kanske finns det en tanke att gifta sig först nu efter att ha känt varandra i sju år.

– I USA ska det ju annars gå jättefort. Men så har de också också den högsta andelen av skilsmässor i världen. Det kan ju finnas någon koppling kanske ha ha!

Volleybollbröder

Två bröllop stundar: ett senare i USA och ett idag den 17 juli i Victors mormors och morfars gamla sommarstuga i Krontofta i Ödsmål. Det är på den senare orten som Victor har sina rötter.

I Stenungsunds kommun finns ingen volleybollklubb, men både Victor och hans bror Martin har spelat volleyboll.

– Farsan startade Kungälvs Volleybollklubb, jag tror det var 1976, medan morsan var spelare i damlaget. Det var så de träffades. Det var en sport som det var lätt att hamna i när vi barn växte upp, säger Victor som på samma sätt som Martin även spelade fotboll i Ödsmåls IK.

Medan Martin slutade med volleyboll i tonåren – han kom att intressera sig för teater och är idag verksam som skådespelare – nådde Victor till slut elitnivå.

– Jag har aldrig spelat som senior för Kungälv. Efter gymnasiet på RIG i Falköping flyttade jag till Södertälje där jag fick elitseriekontrakt när jag var 19 år, säger Victor som tog studenten sommaren 2011.

Två månader försvann

Victor blev sjuk hösten det året.

– Vi mötte Sollentuna i ett derby en lördag. Vår passare hade varit sjuk i en vanlig förkylning hela den veckan. Han var den ende passaren vi hade, så han var tvungen att vara med, säger Victor.

På söndag var allt OK. På måndag hade Victor ont i halsen och var allmänt kass.

– Jag ringde pappa och frågade om jag skulle träna på måndag eller inte. Han tyckte jag skulle gå dit och känna på det. Jag var med på uppvärmningen men kände att det inte gick. Det gjorde ont i halsen när jag blev andfådd.

Torsdagen den 17 november kördes han till en vårdcentral där diverse tester gjordes. Värdena för vita blodkroppar (LPK) indikerade någon form av infektion. Normalt ska det vara under fem men Victor hade 68.

”Jag tog mig dit och minns att jag betalade för läkarbesöket. Efter det minns jag typ inget mer.”

– Jag fick en tid på öron, näsa och hals på Södertälje sjukhus. Jag tog mig dit och minns att jag betalade för läkarbesöket. Efter det minns jag typ inget mer.

När är ditt nästa minne?

– 17 januari 2012.

Skickades till England

För att kunna sammanfatta de kommande två månaderna har han fått ta hjälp av andra.

– Morsan fick samtal om att jag låg på sjukhus och flögs till Stockholm medan brorsan passande nog hade blivit av med körkortet och farsan nyss fått en stroke. Ingen av dem fick köra bil. De fick därför skjuts av en vän till Södertälje, säger han.

”Jag minns inte att någon av dem var där men mamma har sagt att hon kände att hon hade kontakt med mig.”

– Jag minns inte att någon av dem var där men mamma har sagt att hon kände att hon hade kontakt med mig, säger han.

– Jag var jätteilla däran! I Södertälje fick jag syrgas men lungorna svarade inte på det.

Victor fördes till Karolinska sjukhuset. Där finns en så kallad ECMO-enhet. ECMO betyder Extracorporeal Membrane Oxygenering och är en modifierad hjärtlungmaskin som syresätter blodet utanför kroppen via ett membran. Victor har ärr kvar på kroppen efter de slangar som var stora som trädgårdsslangar. Man kan säga att slangarna motsvarade vener och artärer.

– Enheten är som ett sjukhus inne i sjukhuset. De har typ ingen budget för det handlar om att rädda liv. Det får kosta vad det kostar. Det är, vad jag förstår, den dyraste sjukvården som man kan ha. En natt på ECMO kostar 175 000 kronor. En natt på IVA ligger på 100 000 eller 125 000.

Samtidigt som Victor var på Karolinska låg en man där som varit med om en olycka i en kalkugn. Han krävde extra personal. Det fanns inte personal nog för att kunna ta hand om Victor.

– Därför skickades jag till Leicester i England. Jag tror det var den 18 eller 19 november.

Mellan liv och död

Sjukhus i Europa med ECMO-enheter samarbetar med varandra. Man skeppar patienter till ställen där det finns plats och resurser,

– Hela familjen flög dit dagen efter. Här var jag, tror jag, fram till mitten av december. Jag tror alla var kvar tills jag fick åka tillbaka till Sverige.

Du svävade uppenbarligen mellan liv och död?

– Det gjorde jag. Hela tiden. I England var de till och med beredda på att dra ur stickproppen. ”Det här kommer inte att funka, han kommer inte att överleva, ingen lever mer än 35 dagar i en ECMO-maskin”.

”Det här kommer inte att funka, han kommer inte att överleva, ingen lever mer än 35 dagar i en ECMO-maskin.”

Victor hade fått PVL-bakterier, en stafylokockbakterie som senare muterar och blir en annan typ.

– Det är en av de farligaste och dödligaste bakterierna som finns.

Hur yttrar den sig?

– Den skapar små ”baser” runt om i kroppen. De baserna skapar höljen som är helt ogenomträngliga om man inte ger medicin tillräckligt fort och som kan slå bot på det. Som jag förstår det har man bara x antal timmar på sig, förklarar Victor.

– Det PVL-test som togs på Karolinska skedde eftersom en infektionsspecialist hört på radion om en jättesjuk 19-årig elitvolleybollspelare. Hon tyckte det skulle tas PVL-test. Av någon anledning tog det tid innan svaret kom.

Hästmedicin

Ingen av de mediciner som sattes in svarade mot infektionen. Victor blev allt sjukare. Och det LPK-värde, som skulle vara under fem, var nu över 500.

– I England pratade en äldre överläkare med familjen. Han gav dem två val: antingen låta mig ligga kvar och så får man se vad som händer eller så kan man använda antibiotika som är klassat för större djur som hästar, berättar Victor.

– Det skulle dock i sin tur efteråt kunna ge men eftersom det är så starkt. ”Ni får välja” sa läkaren. Och familjen bestämde att jag skulle ta dosen.

Victor blev efter den första dosen helt rödprickig på kroppen. Efter den andra blev han ”som en tomat”.

– Först efter det kunde de se att värdena inte fortsatte uppåt utan började slå av för att sedan plana ut och dala.

Började kunna minnas

Victor flögs hem till Sverige. Han återfick minnet den 17 januari.

– För det var den dagen som jag fyllde 20 år. Personalen hade satt upp papper i taken med bokstäver på: ”Grattis på födelsedagen”.

Kommer du ihåg vad du tänkte?

– Inte mer än att jag accepterade situationen. ”Jaha, det är här jag kommer att tillbringa resten av mitt liv”. Jag vet att jag har varit vaken men 17 januari är den dag som jag minns starkast, säger han.

Familjen pendlade mellan hopp och förtvivlan men det övergick snart i det förstnämnda.

”En läkare sa efteråt att han själv hade tvekat på om det hade gått vägen för mig.”

– Men ingen i familjen visste nog hur dålig jag egentligen varit. Det var först när jag släppte ECMO-maskinen som läkarna förklarade hur jävla dålig jag varit. En läkare sa efteråt att han själv hade tvekat på om det hade gått vägen för mig, säger han.

– Jag var ett tag norra Europas mest lungsjuka patient. Jag var längst i Sverige och femte längsta i världen som legat i en ECMO-maskin. Efter 66 dygn kopplades jag ur. Jag tror det var den 21 januari, säger Victor som haft hjälp både med lungor och hjärta.

Har det haft någon betydelse att du var elitidrottsman för att överleva?

– Jag tror det. Det blev så långdraget. Att jag trots allt överlevde berodde nog på att jag var så pass vältränad. Jag hade ett starkt hjärta och stora vener. Kroppen var tålig för belastning, säger Victor.

– Men samtidigt blev jag kanske också så sjuk för att jag inte hade så mycket fettvävnad på kroppen. Det tar ett tag för kroppen att bryta ner muskelvävnad och utvinna energi ur det, säger han.

Han hade som en konsekvens av sjukdomen tappat rejält i vikt.

– Från 86 till 54 kilo. 190 centimeter lång och 54 kilo. Det är tunt!

Återkom till volleyboll...

Mot slutet av januari 2012 lämnade han Karolinska för Kungälvs sjukhus. Först där kunde han börja andas själv.

– Mina lungor hade tagit mycket stryk men man kan också drabbas av syrebrist om man ligger länge i ECMO. Det drabbade vänster vad. Det satte sig någon blodpropp där. Min inre vadmuskel atrofierades det vill säga den dog. Därför ser den vaden nu lite rolig ut när jag spänner den, säger han.

– I början påverkade det mig när jag gick. Det var också svårt för mig att hoppa och springa, säger Victor som fick så kallad droppfot.

Funderade du på att återkomma som volleybollspelare?

– Det var det enda som drev mig! Jag ville spela igen! Jag kom aldrig upp till elitnivå igen, tyvärr, men jag gjorde ett par säsonger i division 1 i Göteborg United. Jag gjorde min första match igen säsongen 2013/14.

...som fystränare

Men Victor är kvar inom volleyboll och det på en högre nivå än elitserien.

Han är idag verksam som fystränare och assisterande tränare i det svenska damlandslag i volleyboll som tidigare i år kvalificerade sig till det EM-slutspel som inleds i nästa månad. Det är för övrigt första gången på hela 38 år som ett svenskt damlandslag spelar i ett EM-slutspel.

Sverige jublar efter segern mot Ukraina i kvalet till EM-slutspelet som inleds i nästa månad. Nummer 10 är svenska storstjärnan Isabelle Haak. Bild: Bildbyrån

Hur blir man det som du är nu?

– Jag skapade på sätt och vis min egen tjänst ha ha! Det var när jag pluggade sportscoachning. Den dåvarande förbundskaptenen Guillermo Gallardo jobbade på RIG i Falköping. Under den perioden hade de ett landslagsläger – de flesta brukar vara i just Falköping – och jag fick vara med på hans träningar, säger Victor,

– Då fanns det ingen fystränare. Ingen höll i det. På nästa samling var jag med som hjälpreda men pratade också om fysträning. På den vägen har det rullat vidare till att jag idag är fystränare samt hjälper till som assisterande, säger Victor som uppnådde den rollen för två-tre år sedan.

– Jag har varit med sedan 2015. De första åren var gratis – det var så pass lärorikt att det var OK – men nu får jag ersättning, säger Victor som arbetar tätt med nuvarande förbundskaptenen Ettore Guidetti.

Fått ihop landslaget

På frågan om det just nu är en bra svensk damgeneration i volleyboll eller om andra landslag tacklat av svarar Victor så här:

– Det är lite av bägge delar men det är nog snarare så att det äntligen har klickat i vårt lag. Vi har haft ett par tjejer som varit duktiga utomlands, men då har de i Sverige inte varit tillräckligt bra. Nu har det normaliserats, säger han.

– Och ”Bella” (Isabelle Haak, proffs i turkiska Vakifbank Spor Kulübü) är en av världens bästa spelare. Lätt topp tre som högerspiker. Utan henne hade det varit tufft, säger han.

Vägen till EM gick via kvalspel i två omgångar mot tre andra lag där ettan och tvåan gick vidare.

– Vi mötte Ukraina, som alltid varit jävligt bra, och så Portugal och Georgien. Georgien skulle vi kunna vinna över och Portugal har vi en chans mot, tänkte vi. Då går vi till EM. I första matchen mötte vi Ukraina. Och vi vann med 3–0. Vad fan hände – hur var det möjligt? säger han och skrattar.

Det svenska damlandslaget i volleyboll i samband med EM-kvalet i Portugal. Victor är en av ledarna som står i bakre raden till höger. Bild: Bildbyrån

EM 2021 avgörs 18 augusti-4 september i fyra olika länder med gruppspel i varje land och finalspel i Serbien. Sverige reser till Rumänien där laget möter värdnationen samt Turkiet, Nederländerna, Ukraina och Finland. Häromveckan blev det för övrigt klart att EM ska visas i Sveriges Television.

Om man inte varit i ett slutspel på 38 år – är man nöjd bara över att ha tagit sig dit?

– Lite så är det. Volleybollens Mekka är Europa. I ett VM kan man addera USA, Brasilien och Japan men resten är Europa där världens bästa volleyboll spelas.

I EM blir man världens bästa lag?

– Ha ha typ så! Det är samma sak med OS där Europa också dominerar.

En annan betydelse

Giftermål, ett jobb som personlig tränare och stundande EM-slutspel. Långt där borta finns ändå upplevelsen av en sjukdom som nästan kostade honom livet.

Har du en annan syn på livet eller är sjukdomen idag för långt bort?

– Den är inte längre nära till hands. Men det är fortfarande något som jag har gått igenom och som i ett tidigt skede fick mig att uppskatta familj och vänner. Och att inte lägga så mycket fokus på småsaker som inte spelar så stor roll, säger Victor.

– Med tiden kanske man åter vallas in i det här med att tänka på småsaker, men ibland kommer jag på mig själv med att det spelar ju ingen roll, säger han.

”Ingen vill ju till exempel sitta i en bilkö…men betyder det något?”

– Ingen vill ju till exempel sitta i en bilkö…men betyder det något? säger han.

Och så skrattar han det där skrattet som någon gör efter att ha varit med om något alldeles speciellt i livet men också för att det faktiskt fortfarande kan hända fantastiska saker.

Som att gifta sig och vara med i ett EM-slutspel i volleyboll.

Victor Alexandersson

Född: 17 januari 1991. Uppväxt i Ödsmål i Stenungsunds kommun.

Bor: Snart i en lägenhet på Lindholmen i Göteborg.

Arbetar: Personlig tränare på Peoples Training i Hovås. ”Jag började arbeta i oktober 2019, jag har lön per arbetad timme och kan vara ledig för landslagsuppdrag”.

Uppdrag: Fystränare och assisterande tränare för det svenska damlandslaget i volleyboll

Familj: Blivande frun Whitney Turner (”hon är klar med sin masterutbildning och söker jobb”), mamma Gunnel och pappa Ingemar samt äldre brodern Martin och halvsyskonen Fredrik och Pernilla på pappas sida.

Aktuell: Gifter sig den 17 juli och deltar i augusti i EM-slutspelet i volleyboll för damer.